Att vara människa är att vara ett värdshus.
Varje morgon en ny ankomst.
En glädje, en sorg, en elakhet eller en plötslig insikt kan dyka upp som oväntad besökare.
Välkomna och gör plats för dem alla!
Även om de är ett sällskap av bekymmer som våldsamt tömmer ditt hus på alla möbler, behandla ändå varje gäst vördnadsfullt.
Han kanske rensar ut dig för att skapa utrymme för en ny fröjd.
Den mörka tanken, skammen, illviljan — möt dem alla vid dörren med ett skratt, och bjud in dem.
Var tacksam för vem som än kommer, för var och en av dem har skickats som en vägvisare från bortom.
Den här vackra dikten av poeten Rumi1 är en påminnelse om att inte kämpa emot negativa tankar och jobbiga känslor som passerar genom ditt sinne.
Ju mer du stretar emot dem, desto mer kommer du att lida.
Så när till synes ovälkomna gäster står vid din dörr, ta ett djupt andetag, le och släpp in dem.
Om du låter dem stanna så kommer de så småningom att ge sig av.
Och vem vet, de kanske lämnar dig starkare, klokare och lyckligare än du var innan deras besök.