På 1940-talet åkte paleontologen Gustav Heinrich Ralph von Koenigswald på en expedition till ön Java i Indonesien.
Han ville hitta så många hominidben som möjligt, så han bestämde sig för att ta hjälp av lokalbefolkningen.
Som belöning lovade han alla som vill hjälpa honom tio cent för varje hominidben.
Det verkade som ett rimligt upplägg.
Tills von Koenigswald, till sin stora fasa, upptäckte att lokalbefolkningen entusiastiskt hade krossat stora benbitar till mindre delar och på så sätt maximerat sin inkomst1.
Goodharts lag
Historien om von Koenigswalds Java-expedition är ett slående exempel på Goodharts lag2:
När ett mått blir ett mål, så slutar det vara ett bra mått.
Den här lagen är uppkallad efter ekonomen Charles Goodhart, som beskrev samma idé med andra ord3:
Varje observerad regelbundenhet tenderar att kollapsa så fort den utnyttjas för kontrolländamål.
Goodharts lag belyser ett fenomen som vi ofta förbiser:
När vi försöker att uppmuntra ett beteende genom ett mätbart mål så fokuserar vi ofta så mycket på själva måttet att vi glömmer bort syftet bakom målet.
Här är några exempel:
- Utbildning: Betyg kan få elever att fokusera på sina prov—snarare än på att utveckla en djup kunskap inom varje ämne.
- Sjukvård: I vissa länder får sjukhusen betyg—vilket ökar risken att de nekar vård till sjuka som kan försämra deras rankning.
- Politik: Förtroendeomröstningar kan få politiker att fokusera på att bli omtyckta—snarare än på att göra betydelsefulla förändringar.
Jag skulle kunna lista många fler exempel här, men du förstår poängen: Incitament leder ofta till oväntade och oönskade utfall.
Några personliga exempel
Jag är en stor förespråkare av att mäta sina framsteg, och jag har mätt mina egna i många år.
Det är en beteendeförändringsstrategi som för det mesta varit väldigt effektiv.
Men inte alltid.
Jag har exempelvis märkt att det kan vara problematiskt att mäta min meditationsvana.
En av anledningarna till att jag mediterar är att minska stress, och risken för att förstöra en fin “streak” av daglig meditation kan faktiskt bli ganska stressande.
Så vid mer än ett tillfälle har jag kommit på mig själv med att vara stressad över en vana som var tänkt att minska min stress. 🤦
Jag har också gjort mig skyldig till saker som att:
- Minska min produktivitet genom att göra de enklaste uppgifterna först.
- Riskera min hälsa genom att springa med förkylningssymptom.
- Sabotera min arbetsdag genom att kliva upp tidigt efter en natt med dålig sömn.
… Bara för att få sätta många bockar i min att göra-lista och bibehålla mina “streaks”.
Inte särskilt smart.
Ta hänsyn till Goodharts lag
Goodharts lag visar att vi inte kan förvänta oss att förbättra något bara för att vi börjar mäta det.
Incitament är mycket mer komplicerade än så.
Så, vad du än bestämmer dig för att mäta, var uppmärksam på din tendens att överfokusera på måttet.
Följ upp dina framsteg kontinuerligt och fråga dig själv om ditt mått verkligen för dig närmare det syfte du har i åtanke.
Om det inte gör det, så justera det eller byt ut det och försök igen.
För om det du mäter inte tar dig i rätt riktning, så kan till och med ett perfekt resultat vara förgäves.